Diskriminering
Etnisk Diskriminering
Svenska FN-förbundets budskap till FN:s övervakningskommitté att Sverige måste arbeta hårdare mot etnisk diskriminering och rasism har debatterats på insändar- och ledarsidor i landets tidningar. Särskilt påpekandet att regeringen i enlighet med konventionen mot etnisk diskriminering måste införa ett förbud mot rasistiska organisationer har ifrågasatts.
De flesta debattörer tycks dela FN-förbundets problembeskrivning. Sverige har stora och ökande problem med hatbrott, rasistisk propaganda i skolorna och diskriminering av etniska och nationella minoriteter. Många kvinnor i dessa grupper upplever ett dubbelt utanförskap. Ändå hänvisar många kritiker, i likhet med regeringens företrädare, till den nuvarande lagstiftningen trots att den under många år och på flera punkter har visat sig vara otillräcklig. Vi menar att problemen måste tas på större allvar.
Rasism och främlingsfientlighet finns både i länder som i enlighet med FN:s krav har förbjudit den organiserade rasismen och i länder som inte har gjort det. Ett förbud mot organiserad rasism och rasistisk propaganda är en av flera åtgärder i det handlingsprogram som FN-förbundet efterlyser.
Stockholmspolisens hatbrottsjour har visat att ökade resurser, mer kunskap och bättre synlighet gör att fler brott kan upptäckas och bekämpas. Andra viktiga krav är en skärpt lagstiftning som möjliggör för rättsväsendet att bekämpa hatbrott och att den femtedel av landets skolor som har problem med den organiserade rasismen får stöd.
FN-kommittén mot etnisk diskriminering har nu kommit med sina rekommendationer. Kommittén delar FN-förbundets kritik och upprepar bland annat kravet att regeringen omprövar sin inställning till ett förbud mot rasistiska organisationer. Inte bara kommittén, utan också FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen säger tydligt att yttrandefriheten inte får användas för att kränka andra människor på grund av till exempel etnicitet eller härkomst.
FN:s olika konventioner är, till skillnad från till exempel den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, juridiskt bindande. Länder som har undertecknat en FN-konvention måste, så länge de inte reserverar sig, leva upp till sina åtaganden. I konventionen mot etnisk diskriminering, som Sverige har undertecknat, sägs tydligt att rasistiska organisationer och deras propaganda inte ska vara tillåtna. Visst skulle Sverige kunna reservera sig mot just den bestämmelsen, men då riskerar man å andra sidan att hamna i samma sällskap som till exempel vissa arabstater som har reserverat sig mot centrala delar av FN:s konvention om kvinnors rättigheter. Konsekvensen blir att folkrätten urholkas och människors skydd mot övergrepp försvagas.
FN-förbundet menar att Sverige även i fortsättningen ska vara en stark FN-röst som med trovärdighet kan påtala när andra länder visar bristande respekt för internationella överenskommelser. Då krävs att man föregår med gott exempel.
ALEKSANDER GABELIC
https://www.vf.se/node/21297
