Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

Alla människor har, enligt artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande. Denna rättighet har också fastslagits i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard omfattar rätten till arbete, rätten till social trygghet, rätten till fysisk och psykisk hälsa, rätten till utbildning och rätten till  liksom trygghet vid förlust av försörjning under omständigheter som man själv inte har kunnat råda över. Rätten till en skälig levnadsstandard är specificerad till sitt innehåll, men inte till omfattning. Varje land ska, utifrån sina förutsättningar och de omständigheter som råder i landet, i synnerhet genom lagstiftning säkra varje människas rätt till en tillfredsställande levnadsstandard.

De olika rättigheter som omfattas av rätten till en tillfredsställande levnadsstandard förstärker varandra och är intimt sammankopplade. 

- Rätten till hälsa -

För att en människa ska kunna leva ett drägligt och värdigt liv måste rätten till hälsa vara tillgodosedd.

De åtgärder som ska vidtas av staterna innehåller fundamentala insatser som att minska spädbarnsdödligheten, främja barnets sunda utveckling, förbättra samhällets hälsovård, förhindra och kontrollera epidemier samt skapa villkor för att garantera alla människor läkar- och sjukhusvård i händelse av sjukdom. Tillgång till sjukvård är en del av rätten till hälsa, men inte den enda delen. Staterna har en skyldighet att också bedriva en politik som förebygger sjukdomar och som därmed leder till bästa uppnåeliga hälsa för alla människor.

- Rätten till arbete - 

Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till ett arbete, utan en skyldighet för staterna att vidta åtgärder som syftar till att avskaffa arbetslösheten.

Alla människor har också rätt till gynnsamma och rättvisa arbetsvillkor, bland annat en ersättning som är skälig och tillräcklig för att ge familjen en godtagbar tillvaro, samt lika lön för lika arbete. Dessutom ska alla ha trygga och sunda arbetsförhållanden och möjlighet till befordran. Rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar är av avgörande betydelse för rätten till arbete.

Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till arbete och till skydd mot arbetslöshet. Var och en har också rätt att utan diskriminering få lika lön för lika arbete, vilket bland annat framgår av artikel 11 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Rätten till arbete skyddas dessutom av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den europeiska sociala stadgan och av första kapitlet Regeringsformen.

- Rätten till utbildning -

Skolan är ofta avgörande för en människa att känna till och kunna hävda sina mänskliga rättigheter. Den som kan läsa, skriva och räkna kan ta till sig olika typer av information och själv bilda sig en uppfattning. Enligt FN (UNDP) är grundläggande utbildning för flickor avgörande för att på ett bestående sätt skapa bättre levnadsvillkor i ett land.

Utan skola fortsätter fattigdomen
Rätten till utbildning finns bland annat i den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som en del av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, samt i barnkonventionen (artikel 28 och 29). Det är en av huvudfrågorna i FN:s handlingsplan för att halvera fattigdomen till år 2015.

Undervisningen ska vara kostnadsfri, i varje fall på de grundläggande stadierna, där den också ska vara obligatorisk. Yrkesutbildning ska finnas tillgänglig för alla, liksom högre utbildning vid gymnasium, universitet eller liknande. 

Skolan ska ge kunskap om och respekt för de mänskliga rättigheterna. Den ska främja förståelse, tolerans och vänskap mellan och inom nationer, stater och grupper av personer och leda till förståelse för FN:s verksamhet och fred.

Rätten till utbildning i Konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen)
Barnkonventionen slår bland annat fast att grundutbildning ska vara obligatorisk och kostnadsfri för alla (artikel 28). Enligt barnkonventionen (artikel 29) ska barnets utbildning bland annat syfta till att:
- utveckla barnets fulla möjligheter;
- utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna;
- utveckla respekt för barnets föräldrar, barnets egen kulturella identitet och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
- förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar och
- utveckla respekt för naturmiljön.

Rätten till utbildning i Sverige
Barn som är bosatta i Sverige har skolplikt enligt 7 kap. 2 § skollagen (2010:800). Skolplikten gäller däremot inte barn som varaktigt vistas utomlands eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet ska gå i skola. Alla barn som vistas i Sverige har samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn. Dessa barn har inte skolplikt men samma rättighet som barn som är bosatta i Sverige. Rätten till utbildning innefattar även barn som visats i landet utan tillstånd, så kallade papperslösa barn.

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen har alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten rätt till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola. Kommuner kan ansöka om statsbidrag för utbildningskostnader för barn som vistas i landet utan tillstånd.

FN:s millenniemål 
Världens länder enades år 2000 om åtta millenniemål för att halvera fattigdomen till år 2015. Enligt det andra målet ska både pojkar och flickor få gå i grundskola och kunna slutföra utbildningen år 2015. Utbildning ger bland annat en människa större möjlighet att få ett betalt arbete och försörja sig själv. Det bidrar till att halvera fattigdomen och hungern i världen.