Mänskliga rättigheter

För människor som är hotade och inte har möjlighet att få skydd inom sitt land är FN:s flyktingkonvention från 1951 med 1967 års tilläggsprotokoll ett grundläggande internationellt skyddsnät. Konventionen och tilläggsprotokollet definierar vem som är att anse som flykting och syftar till att ge skydd för dem som utsätts för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
 

Enligt konventionen är en flykting en person som känner en välgrundad fruktan för att utsättas för förföljelse i sitt hemland på grund av ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning.

Många länder, däribland Sverige, ger även skydd till personer som inte omfattas av konventionen såsom de som riskerar dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i hemlandet. Inom EU pågår arbetet med etableringen av ett gemensamt europeiskt asylsystem. I juni 2013 antogs de omarbetade asylprocedur- och mottagandedirektiven och Dublin- och Eurodacförordningarna. Det omarbetade skyddsgrundsdirektivet antogs 2011. Syftet med det gemensamma asylsystemet är bl.a. att uppnå ett mer likvärdigt skydd i hela EU genom att höja nivåerna på mottagande av asylsökande och ställa högre krav på asylförfarandet, samt säkerställa ökad solidaritet mellan EU:s medlemsstater. Rättsakterna ska nu genomföras i nationell rätt.

Rätten att söka asyl finns även uttryckt i artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i EU-stadgan om mänskliga rättigheter. 

 
UNHCR
FN:s högkommissarie för flyktingar (UNHCR) inrättades 1950 och har ett grundläggande mandat att utifrån flyktingkonventionen angående flyktingars rättsliga ställning och 1967 års tilläggsprotokoll verka för skydd åt personer som på grund av fruktan för förföljelse flytt från sitt hemland. 

Sverige stödjer UNHCR:s arbete och är en av de största bidragsgivarna till organisationen. Sverige verkar också för att konventionens skyddsnät får en global täckning genom att uppmana de regeringar, som ännu ej gjort så, att ansluta sig till konventionen angående flyktingars rättsliga ställning och dess tilläggsprotokoll. Sverige erbjuder även platser för vidarebosättning efter förslag från UNHCR. Genom vidarebosättning kan flyktingar och andra skyddsbehövande som befinner sig utanför sitt hemland och som inte kan återvända till sitt hemland, eller garanteras varaktig bosättning och säkerhet där de befinner sig, få skydd.

Flyktingpolitiken består inte bara av att Sverige ger skydd till de som är i behov av det. Däri ingår också arbete i FN och andra internationella fora för att lösa konflikter mellan länder, arbete inom EU och annat internationellt samarbete samt bistånd i olika former.

Förbud mot utvisning och avvisning vid risk för tortyr
Personer som löper risk att utsättas för tortyr får inte utvisas, avvisas eller utlämnas. Detta fastslås i artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Artikel 3 i Europakonventionen stadgar ett förbud mot tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Genom fastslagen praxis av Europadomstolen innefattar artikel 3 även ett förbud mot utvisning, avvisning eller utlämning om en person riskerar att utsättas för tortyr. 

Finns det risk för dödsstraff får aldrig en person avvisas från Sverige.
Läs mer om den svenska asylpolitiken